Där träden faller av sig själv är en utställning som utforskar relationen mellan människa och natur. Genom måleri i stort format, keramiska skulpturer, teckningar och måleri skapas en plats där historien om det som varit möter framtiden. Vad händer när vi inte längre står i centrum, när vi möter något annat än oss själva?

I den här utställningen har vi arbetat utifrån frågan vem tar sig rätten? och hur stora internationella företag ibland har större makt än stater och inte behöver fråga om lov för att använda resurser som tillhör dem som ännu inte fötts eller det som vi ännu inte har upptäckt. I Rymdfördraget (Outer Space Treaty) från 1967 fastslås att utforskandet av rymden ska gynna alla länder och att alla nationer har rätt att utforska den. Det fastslår också att ingen äger rymden – ingen enskild person, inget företag eller stat har företräde.

Trots detta ser vi idag hur ljusföroreningar från städer och satelliter gör natthimlen allt mer diffus, vilket inte bara hindrar astronomer från att utföra sina observationer, utan också påverkar vår koppling till stjärnorna. Den nya satelliten BlueWalker 3 är ett av de ljusaste objekten på natthimlen, uppger astronomer för Newsweek. Bara sex stjärnor skiner starkare än denna satellit, enligt Meredith Rawls. Det är en prototyp, framtagen av företaget AST Space Mobile, som har utvecklats inom ramen för 5G-kommunikationssystemet.

Hur mäter vi egentligen värdet av en stjärnhimmel? Vem kan fråga en navigerande flyttfågel hur den upplever störningar från det artificiella ljuset? Dessa ljusföroreningar gör inte bara nattens naturliga navigationssystem mer svårnavigerat för djuren, utan de förminskar också vår egen förmåga att förstå och känna oss som en del av universum.

Samtidigt hotas också vårt kulturella arv – stjärnhimlen har inspirerat konst, myter och vetenskap i tusentals år. Att förlora den är att förlora en viktig del av mänsklighetens historia. När vi förlorar stjärnorna riskerar vi också att förlora den fantasi och det kreativa tänkande som format tidigare kulturers litteratur och konst. Lever vi i en tid där navigation utan internets hjälp blir svår, måste vi fråga oss: Vad händer när vi förlorar oss i en digitalt skapad världsbild?

Kanske står vi inför en framtid där vi långsamt tappar kontakten med natthimlen, där teknologins ljus överglänser stjärnornas glimmer. Vad innebär det för vår förståelse av världen, för vår kreativitet, och för den känsla av samhörighet med universum som har format oss som art? Detta är frågor som vi behöver reflektera över – inte nödvändigtvis för att finna omedelbara svar, utan för att förstå vad vi värderar i en värld som snabbt förändras.

För oss är den lokala flora den natur som finns utanför dörren och i närområdet. Det kan vara en gräsmatta, park eller en skog. Tyvärr så vill människan tar för stor plats i vår lokala flora och de vill tygla den och använda den för att stilla ett mänskligt behov och inte bara få finnas. Det finns nästan ingen plats för djuren och växterna trots att det fem minuter från vår dörr ligger ett naturreservat. Det är fullt med gångstråk byggda av tryckimpregnerade plankor, utegym, lekplats, äventyrsstig och eldplatser vid alla hörn. Grönkompensation för nya bostäder kallar man det, frågan är bara för vem man kompenserar när skogen fanns där först och det nästan inte finns plats för ett rådjursrevir längre i något som inte längre är vilt.

Grupputställning tillsammans med Julia Adzuki, Åsa Elzén,Lisa Jeannin, Ebba Jordelius, Annika Lindfors, Olivia Plender, Helena Piippo Larsson, Kersti Rågfelt Strandberg, Kerstin Svanberg, Birger Svanteson.

Återkomst

Sommarutställning i Nora, Bryggeriet 2022

Hilma Franzon och Jörgen Franzon

Snårskog och Vemod

Galleri Lars Palm, Backbeatbolaget, Sandviken 2022

Hilma Franzon och Jörgen Franzon

Den sorg som ryms i vemodet gäller inte bara det som gått förlorat utan även det som kommer att gå förlorat i framtiden, söker efter hoppet, eller rent ut sagt modet i ve-modet att ta sig vidare. Det mänskliga, humöret, kroppen och känslorna. Det allvarliga och sorgliga den sammansatta och motsägelsefulla känsla som upplevs när man känner vemod, nedstämdhet eller saknad.